En taktisk kamp och två lag som hade samma problem. Ett av lagen fick det inte riktigt att fungera. Ett lag fick saker att fungera. Fotboll handlar om att göra fler mål än motståndaren oavsett hur matchbilden ser ut. Sverige tog sig ur svackan, löste knutarna och skickade sig själva till kvartsfinal.
Även om det var publikfritt mot USA så kändes det på något sätt ännu tommare i Saitama.
Kanske var det för att det inte var någon premiär. Kanske var det för att det var mot just Australien.
Eller så var det för att Sverige – vare sig de ville eller inte – fått ett favoritskap från hela fotbollsvärlden.
Ett sådant de måste kunna bära om de vill gå så långt de pratat om.
Under radarn-flygningen försvann redan efter Stina Blackstenius 1-0 i tisdags. Om det nu funnits någon sådan.
En svensk förbundskaptens-battle med Peter Gerhardsson i ena ringhörnan och Tony Gustavsson i den andra. I genrepet blev det 0-0. Det var ett annat Sverige då. Det var för den delen ett annat Australien.
Om USA inte vaknade förrän det var för sent hade Gustavsson gjort läxan, stressade Sverige högt och drog ner på tempot när tempot kunde dras ner på. Höjde det när det gick att höjas. Letade efter en rättvänd Sam Kerr både centralt och på kanterna.
Men så kom det första organiserade anfallet.
Så kom Kosovare Asllani äntligen loss och hittade Sofia Jakobsson på högerkanten som serverade Fridolina Rolfö till 1-0.
Smart, distinkt och kliniskt.
Sverige tuggade på trots en hackig och uppstoppad inledning.
Då hade det ändå bara gått 20 minuter av den första halvleken.
Det var knappast så att det såg katastrofalt ut.
Australien gjorde det bra. Sverige gjorde det okej.
Allt kan inte gå lika silkeslent hela tiden så att ropa på domedagsstämning och att någonting satt hårt och långt inne efter 20 minuter känns som att tro på att alla matcher ska sluta 10-0.
Kanske tyngde det där favoritskapet lite för mycket.
Kyah Simon fick stå alldeles för fri och måttade ett perfekt inlägg mot Sam Kerr. Den gången Sverige tappade pressen på mittplan. Signifikativt för matchen – det var inte så att 1-1 kom från ingenstans, men det låg heller inte och pyrde.
Då skulle Sam Kerr dessutom haft en straff.
En varningsklocka mot vad den snabba Chelsea-anfallaren klarade av att göra. Samtidigt som Australien stängde Sveriges mittfält och såg till att varken Kosovare Asllani eller Caroline Seger fick agera bollmottagare.
Ett Sverige som tvingas skicka högt och långt från uppspelsyta är inte ett Sverige som vinner fotbollsmatcher.
Då spelade det ingen roll att Nathalie Björn ersatte Hanna Glas efter paus – en matchotränad Magdalena Eriksson missade återigen Sam Kerr i markeringsspelet.
Den kombinationen hade Sverige helst varit utan.
Precis som att Sverige önskade sig en snabb kvittering och en ny Sofia Jakobsson-assist.
På högerkanten.
Igen.
Lina Hurtig vet hur man gör mål med fötterna också. På sin plats cementerad i boxen.
När Sverige väl lyckades straffade de den australiensiska backlinjen som inte alls hängde med. När Kosovare Asllani fick jobba fritt. När Caroline Seger kunde göra det hon gör bäst.
Det var på många sätt två liknande lag som fick problem när de lämnade respektive ytor framför backlinjen – bakom backlinjen.
Fridolina Rolfö fick stå helt fri i skottsektorn och dundrade in ledningsmålet.
Det här var ingen match som gungades i hamn – det här var 90 minuter som stormade fram och tillbaka och två försvarsspel som ingen av förbundskaptenerna kunde vara nöjda med.
Eller ja.
Det skulle väl vara Hedvig Lindahl, som gav Sam Kerr mardrömmar och höll henne i sin egna mentala ficka.
Det var varken säkert, stabilt eller snyggt och pulsen gick inte ner förrän Stina Blackstenius knoppade in 4-2.
Nervigt? Inte på långa vägar Andreas Palicka-nivå. Snarare än en gnagande matchbild att det var mycket som kunde bli bättre. Samtidigt som Australien gjorde väldigt många saker bra.
Ändå tre poäng.
Ändå avancemang till kvartsfinal efter att Sverige tog sig ur svackan strax efter pausvilan och dessutom vände den till sin fördel.
Framförallt – Sveriges forwardsuppsättning har fått göra mål och det kräver koncentration för kommande motståndarförsvar. Det spelar ingen roll vem som startar. De kan göra mål ändå.
7-2 i målskillnad över två matcher och en plats i kvartsfinalen bokad innan den sista gruppspelsmatchen.
Om de satte ribban mot USA visade de en annan typ av styrka mot Australien – att hitta vägar att vinna när allt inte stämmer till 100%.
Mot Nya Zeeland kommer en tredje matchbild.