Det regnade och det åskade och det enda som inte föll över Roazhon Park i Rennes var målen. Sverige försökte, försökte och försökte men kom aldrig på något konstruktivt sätt att hitta det där viktiga första målet. Det höll på att rinna Sverige ur händerna – men en nybliven landslagsspelare från Falköping ville annat.
Argentina spelade 0–0 mot Japan och det tog Nederländerna 90+2 minuter att knäcka Nya Zeeland. Chile mot Sverige? Ja, nog skulle sydamerikanskorna kunna stå emot en stund men sedan skulle ju ett svenskt artilleri kliva fram och göra premiärresan ganska bekväm.
Det tog längre tid än vad någon där i Rennes hade tänkt och det behövdes både byten och en ofrivillig paus för att bryta ner det chilenska försvaret. Och de gjorde precis allting rätt. Chile låg lågt, de spelade kompakt och de högg på omställningar.
Det finns en anledning till att de spelar ett VM-slutspel över huvud taget och det är knappast för att de blev erbjudna en plats.
De är här på samma premisser som alla andra.
Det var en match som Sverige skulle vinna alla gånger av alla. Problemet i sådana förväntningar är att det precis lika många gånger finns en motståndare som gör precis lika mycket för att förhindra att det ska hända. Och det var inte så att chanserna uteblev – Sverige hade fyra gånger så många möjligheter som Chile.
Så kom ett skyfall och den självuppfyllande profetia som Peter Gerhardsson och hans landskamper som spelas med nederbörd. Lucila Venegas tvekade inte en sekund innan hon manade ut samtliga spelare till omklädningsrummen i väntan på bättre väder. När de återvände ut fanns Madelen Janogy med i den elva som värmde upp.
Med tio minuter kvar hade Sverige kört fast och det spelade ingen roll om anfallsförsöken kom från Magdalena Erikssons vänsterfot, Nilla Fischers lyftningar eller Sofia Jakobssons framstörtande dribblingar – det såg ut att bli en sådan där 0–0-match som Sverige verkligen inte ville ha. Så hur laddar man om med vetskapen att någonting måste hända?
När Madelen Janogy hoppade in borta mot Sydafrika i början av året gjorde hon det med fart och finess och väckte liv i en svensk offensiv som stagnerat. Nu dröjde det inte längre än ett par minuter innan hon tog ner en sådan där Nilla Fischer-lyftning och ett Anna Anvegårds-motlägg senare hade Kosovare Asllani skickat lugn och ro till det svenska landslaget.
Det behövs inga långa utläggningar om ”expected goals” eller statistik eller vad som borde varit mål eller inte. Det behövs någon som är beredd att hitta på något nytt. Madelen Janogy skickade in 2–0 på det sättet hon hoppade in för att göra.
Sådär då. VM är igång, Sverige har inkasserat tre premiärpoäng och jobbet är gjort. Det var åtta minuter till full tid – det var åtta minuter från att bli någonting helt annat. Chile spelade den fotboll de trodde var bäst för att plocka poäng och så långt bort från att lyckas var de faktiskt inte.
Sverige gjorde två mål på 25 avslut. Tja, nog borde det ha blivit åtminstone ett gäng bollar till som trillat in bakom den 27-åriga PSG-målvakten Clauida Endler men se vad en anfallare med självförtroende kan göra kontra en annan som haft det lite tyngre.
Eller försök för den delen att ta dig igenom tio försvarande spelare som hindrar dig.
Anfallskris? Nä, inte alls. När det kommer så kommer det och kan USA göra tretton mål på Thailand så ska nog Sverige kunna styra upp målskyttet och sprida ut det till de som behöver det mest.