Midtjylland grattade Jens Cajuste. La Real skickade en tweet om Alexander Isak. Arminia Bielefeld emojifirade Joakim Nilsson och AZ slog fast att Jesper Karlsson nog är ”världens bästa Karlsson”. Huvudpersonen själv? Äh, inte mer än en gudsförklaring.
Det är knappast så att Zlatan Ibrahimovic gör det enkla – det har liksom inte varit hans stil.
Kanske var hela den här vägen tillbaka efter avslutet i Frankrike 2016 en slags motivator. Ett sätt att vilja spela landslagsfotboll igen.
Ett sätt att få alla att sakna honom.
Men Janne Andersson är inte Erik Hamrén och jag vet inte om Zlatan hade räknat med att Sverige skulle kriga sig förbi Italien och spela ett VM-slutspel i Ryssland utan honom.
Kollektivet Sverige spelade sig till kvartsfinal och alla de som under åren menat att Zlatan tog mer energi än han gav fick floder på sina kvarnar som snurrade igång i ett självgott ”vad var det vi sa”.
Det har aldrig varit några Henrik Larsson-kampanjer för att övertala honom om att komma tillbaka och förbundskaptenen har varit sådär halländskt tydlig redan från start: ”Ring oss, vi ringer inte dig”.
Om det inte varit statyer eller delägarskap i Bajen så har det varit rasistanklagelser och Zvenska inlägg på sociala medier.
Så var det detaljen att hela tiden hitta vägar till att vara aktuell.
En batalj och arga leken-tävling med Janne Andersson.
Zlatan försökte.
Men det var han som vek undan blicken först.
Mitt emot Erik Niva öppnade han upp för en återkomst på ett sätt han inte gjort förut.
Mjukare.
Mer genuint.
Vad betydde en tolfte guldboll om svenska folket hellre tittar på landslaget än AC Milan?
Det är klart det samtidigt handlar om bekräftelsebehov. För vem annars är kapabel nog att som 39-åring kliva in och bidra med någonting Sverige saknar.
Han har blivit en annan Zlatan med åren men håller likväl en världsklass som kommer att höja Sverige.
Det är sällan bra att gå tillbaka till sitt ex. Men ibland blir dragningen helt enkelt lite för stark.
Lite för intensiv i förhoppningarna om att hitta tillbaka till det som en gång var.
Zlatan är fortfarande Zlatan och han kommer såklart inte nöja sig med att bara vara med.
Och varför skulle han?
I sommar ska Sverige spela ett Europamästerskap med en anfallare som jämför sig själv med universums skapare.
All in.
Allt på rött.
Welcome to the Zhow.
Om det vill sig väldigt väl blir han odödlig.
Om inte? Tja, det tror jag inte ens Zlatan Ibrahimovic vet.