Något slags favoritskap, en final som blev uppskjuten och en arrangör som skyllde allting på supportrarna. Liverpool gjorde i stort sett allting rätt, Uefa gjorde allting fel och Real Madrid såg till att hitta ett sätt att vinna på.
En kvadrupel som blev en dubbel och som skickade ett skadeglatt hat genom en hel fotbollsvärld.
Inget snack om saken att bra fotbollslag som är i final och som kan vinna titlar retar upp motståndarsupportrar – eller för den delen hellre ser ett annat lag förlora allt än att se sitt eget försöka vinna.
Det är sådana saker man får beska med.
Det är sådana saker man egentligen inte ska nappa på.
Sedan kan det såklart göras på olika sätt.
Om jag som supporter hellre vunnit ligan och Champions League istället för Liga- och FA Cupen? Solklart.
Jag tror ingen supporter skulle säga emot mig.
Precis som att en riktig treble är vad en riktig treble är och ingenting annat.
Karim Benzema var i en offsidestående position och dessförinnan en regel som ingen verkar veta hur den fungerar eller ska tas om hand.
Spelade Fede Valverde bollen framåt? Ja.
Tog den på Fabinho efteråt? Också ja.
Ytterligare ett var-haveri lika mycket som ett domarteam som inte visste hur de skulle göra – ett domslut där det var enklare att fria än att fälla.
Ett domslut som Liverpoolsupportrarna tyckte var korrekt.
Som alla andra tyckte var fel.
You ain’t nobody och så vidare.
Liverpool gjorde i stort sett allting rätt, såg till att Benzema inte fick något att jobba med, satte forwards i två mot en-lägen och försökte på det Liverpoolska sätt de brukar.
Stora spelare kliver fram i stora matcher och det är så små marginaler att det nästan blir tröttsamt. Den här gången stod Thibaut Courtois i vägen för allt och förkunnade att stolparna visst kan vara en målvakts bäst vän.
Frustrerande mycket allt.
Sadio Mané kunde blivit hjälte.
Mohammed Salah kunde blivit hjälte.
Ingen av dem blev det.
Istället höjde Carlo Ancelotti på ögonbrynet, tuggade vidare, skickade en hälsning till Everton och vann igen.
Då spelar bollinnehav, antal avslut, expected goals och all annan statistik som vill påvisa saker inte någon roll.
Den som gör flest mål vinner.
Real Madrid gjorde ett. Liverpool noll.
Facit, fakta och svart på vitt och i historieböckerna står det inget alls om något annat än slutresultatet.
Jag har redan använt den här rubriken tidigare, när Luis Suárez gjorde 1-0 för sitt Barcelona på Anfield.
Och ja.
Det ligger fortfarande någonting i det. Även om det balansgången mellan geni och galenskap var silkestunn.
Suárez gjorde mål mot allt och alla.
Liverpool hade chans att vinna allt.
Det är klart det är jobbigt för andra att se och uppleva precis som jag under större delen av mitt supporterskap sett ett Manchester United vara bäst i världen.
Två titlar är två titlar.
Två titlar är fler än vad något lag i England tog under säsongen 2021/22.
Men äh. You ain’t nobody til somebody hates you.
Det är väl roligare att hitta fel hos någon annan.
Tack för i år.