Krutröken har lagt sig och när St Petersburg vaknade till liv är Sverige fortfarande gruppsegrare.
Före Spanien. Före Slovakien. Före Polen. Hej åttondelsfinal – då var då och nu är nu. Och nu kan det gå åt vilket håll som helst.
Sverige har tagit 7 av 9 möjliga poäng.
När vi gnuggar ögonen med känslodistans till gårdagens… Ja, vad blev det egentligen? Stöld? Igen?
Sverige har inte direkt förtjänat alla poäng.
Men de har tagit dem och det är egentligen allt som räknas.
2016 tog sig Portugal vidare till åttondelsfinal efter tre raka kryss som den tredje bästa trean med två fler gjorda mål än Nordirland.
Sedan seger efter förlängning.
Därefter på straffar.
Det dröjde till semifinalen innan Portugal vann en match efter ordinarie tid. Det blev också den enda efter 90 minuter.
Tråkigt? Ja.
Cyniskt? Jo.
Om portugiserna brydde sig? Inte ett dugg. De tittar tillbaka på EM-mästerskapet och ser en Cristiano Ronaldo lyfta pokalen mot Saint-Denis-himlen.
Sverige har hittat ett sätt att vinna fotbollsmatcher på. Eller. De har hittat flera sätt att vinna fotbollsmatcher på utifrån motstånd och matchbild – oavsett om de bosatt sig i eget straffområde eller vunnit boll högt i spelyta två.
Vi kan pratar hur mycket som helst om bollinnehav. I historieböckerna står slutresultat och ingenting annat.
De har gett sig själva chansen. Igen. De reparerade att 2–0 blev 2–2 och vi behöver inte prata om att det var där Sverige sabbade sina chanser till att våga drömma om en magiskt mästerskapssommar.
På med livrem, hängslen, flytväst och fallskärm – det kan gå åt vilket håll som helst i Glasgow även om Ukraina på pappret är det lag flest svenska supportrar hoppades på.
Det är knappast så att Janne Andersson kommer låta sitt lag sväva iväg.
Snarare tvärtom där Mikael Lustig kommer vakna upp i panik med ett mardrömskt ”en match i taget!”-eko ringades i huvudet.
Om Sverige faller måste de ta emot sig.
Om de sjunker måste de flyta.
Om de flyger måste de landa.
Kanske kan Sverige ta avancemanget med ro, identifiera det som inte fungerat och känna ett annat lugn.
Det blev kvartsfinal i Ryssland och jag är övertygad om att det finns ett internt delmål att inte göra det sämre än 2018. Jag är lika övertygad om att nå åttondelsfinal var det första delmålet och att de till och med överraskade sig själva att faktiskt blir gruppetta.
Det är inte så att vägen till kvarten är nyasfalterad – det finns för många individuella ojämnheter – toppar och dalar.
För första gången i det här mästerskapet kliver Sverige in i en match som favoriter och vetskapen att det är deras tur att föra matchbilden.
Emil Forsberg vill.
Alexander Isak vill.
Dejan Kulisevski vill.
Visa att det faktiskt går att vinna matcher genom att våga anfalla och försvara högt.
Så tar vi tyskarna av bara farten.