En roterad startelva, tre av tre segrar, nio av nio poäng och det är ett Sverige i harmoni som blickar vidare mot USA. Det här var en perfekt dag på jobbet och en lagom insats – Argentina var aldrig riktigt nära trots att de gjorde allt de kunde för att förstöra.
Peter Gerhardssons rotation var snarare en regel än ett undantag. Varken att rotationen skedde eller antalen byten gav några höjda ögonbryn.
Det fanns ett lugn inför matchen trots både debutanter och mindre erfarenhet än tidigare och även om Argentina rent teoretisk hade häng på ett avancemang kändes det som att ingen riktigt trodde på det.
Den platsen har Sverige i fotbollshierarkin.
Den bredden visade Sverige att de hade.
Tove Enblom är den enda spelaren i truppen som inte fått några minuter. Egentligen den enda som inte kan förvänta sig någon speltid i sin roll som tredjemålvakt.
Argentina är ingen världsnation på damsidan men långt ifrån några av de sämre och att Sverige – trots rotation – städade av dem är imponerande i sig. Kanske kan det också sätta huvudbry på en annars bestämd Gerhardsson och hans förmodade startelva i åttondelsfinalen.
Det här var också den första matchen Sverige hade hyfsad kontroll från början. Där det inte var stressigt eller panikartat.
Visst – Sverige skapade inte så mycket framåt, men det kändes lugnt och tryggt bakåt där de tvingade Argentina till felbeslut och chansartade skott utifrån.
Argentina bjöd knappast upp till någon sambadans och det tog inte mer än fyra minuter innan de gestikulerade över att en svensk spelare borde blivit varnad och satte press på domarteamet.
Nog för att man ska ta vara på de knep man kan för att vinna fotbollsmatcher men det här var ett konstant gnällande och förstärkande som sattes i ett frustrerande system där de allt som oftast dessutom fick gehör.
Tilläggsminuterna till den första halvleken var bara fyra men borde varit minst det dubbla.
Argentina hade fått matchen dit de ville.
Sverige var lite försiktiga och hade två Madelen Janogy-kreativa försök att titta tillbaka på.
Någonstans kunde det här mycket väl blivit en 0-0-match. En match i mängden utan någon större betydelse. Det blev en tredje seger och full pott i grupp G och jag vet inte om det var Argentina eller Sverige som var mest frustrerade efter matchen.
Domare Salima Mukansanga verkade inte vara favorit hos någon av lagen trots att Argentina fick det mesta med sig. Så hittade hon en (korrekt) straff där ingen verkade förstå någonting och Elin Rubensson var säker från straffpunkten.
Anna Sandberg blev snuvad på sin VM-debut senast men fick chansen från start och imponerade och växte in i det mer och mer efter en liten trevande start.
Stina Lennartsson däremot hade nerverna utanpå landslagsdressen men fick 90 minuter. En signal att det finns någonting att hämta från den unga ytterbacken i framtiden.
Jennifer Falk hade inte speciellt mycket att göra men visade att hon och Zećira Mušović är på en likvärdig nivå.
Janogy hade – precis som Sverige – svårt att få boll centralt i första halvlek men var den som ville och lyckades mest. Det kan bli svårt att ställa utanför henne en startelva till åttondelsfinalen.
Det var en match Sverige skulle vinna och mentalt var de nog redan en bra bit till Melbourne utan att för den delen nagga på några principer.
Det här var gruppspelets mellanmjölk efter en dålig och en bra insats.
En lagom dag på jobbet för ett sen-semesterfirande Sverige.
En onsdag på Nya Zeeland.
Vi får se om någon spelat till sig en startplats på söndag.