De karakteristiska blåsinstrumenten, God save the queen och footballs coming home. England har höjd insatserna, satsat fotbollen på rött och är på allvar på väg in i en framtid där de kommer att stanna.
Det som händer i klubblags-fotbollen brukar inom tid också påverka landslagsframgångarna.
Och det handlar om en vilja att utvecklas, att satsa och att ge det förutsättningarna att lyckas.
När Arsenal säsongen 2010/11 spelade till sig en semifinalplats borta mot Linköpings FC på Kopparvallen i Åtvidaberg var Everton det andra engelska laget i turneringen.
Arsenal föll därefter mot Lyon och Evertons resa stannade mot Duisburg.
Sedan var det mest ett långt nästan på de brittiska öarna.
Så hur tar man sig in på en marknad man tidigare lite betraktat på håll?
Man vågar, man tar hjälp och har ett helt fotbollförbund i ryggen.
Ett sätt att höja statusen?
Heltidsanställ samtliga spelare, ge dem chansen att leva på sin fotboll och se till att herrarna spiller över pengar på sina damlag.
Det är ingen slump att Arsenal, Manchester City och Chelsea är topp tre i Women’s Super League.
Det är ingen slump att Manchester United och Tottenham blev etta och tvåa i Women’s Championship.
Eller att England säsongen 2017/18 hade två lag i semifinal i Champions League och att Chelsea bara var ett mål ifrån att spela final på Groupama Arena i Budapest i maj.
England och FA har gett sig fan på att gå all in på alla fronter och de är på god väg att lyckas.
Det är svårt att inte tycka det är häftigt.
Och visst sänder det signaler till alla andra att göra samma sak och om det är någon som någon annan vill passera så är det ettan.
De sporrar de andra att göra det bättre.
Phil Neville kan ju det där med att vinna fotbollsmatcher, ligatitlar och europeiska cuper.
Nu gäller det att vara väst när det gäller.
För att citera Sveriges mest radikala podcast.
Varken Skottland eller Argentina lyckades och när England väl har den där ledningen så är det svårt att vända på det.
Defensiv stabilitet i Lucy Bronze och offensiv kraft i Fran Kirby.
Då passade Neville dessutom på att vila den sistnämnda mot Japan och det kändes som att England gick lite på halvfart och sparade krafterna till viktigare matcher.
De engelska supportrarna tror på sina lejoninnor. Precis som förbundskaptenen från nordvästra England.
Phil Neville fick aldrig höja någon pokal under sina 59 landskamper. Men det är ingen jättevild gissning att de kommer att göra det när juni blivit juli.
Det här kan mycket väl vara starten på en engelsk fotbollsframtid.