Välkommen tillbaka, cynismen

Det krävdes en tredje förlust på de fyra senaste matcherna för att trilla tillbaka i de cyniska och frustrerande fotbollstankarna om att precis allting kommer gå åt helvete oavsett vilket försprång du har – kanske är det just den känslan som blir ett bevis på att man faktiskt bryr sig.

Jodå, det går att lägga energi, tankekraft och engagemang på en fotbollsklubb som är hemmahörande i ett helt annat land på en helt annan plats.
Precis som att det faktiskt gör att få ett distansförhållande att fungera trots en halv värld emellan.

Klyschigt nog så är fallet tyngre ju större man är – men att se en klubb som gått ett år obesegrade i Premier League förlora i tre olika turneringar och inkassera fler förluster på en månad än en hel säsong kommer framkalla känslostormar vare sig man vill eller inte.

Då spelar det ingen roll att den första ligatiteln på tusen år är inom ett väldigt trovärdigt räckhåll. Det är så jävla tråkigt att förlora.

Eller så har cynismen slagit över i ett Football Manager-vinna allting som går att vinna varje säsong-syndrom. Och jag skäms över att den tanken slagit mig när Liverpool är närmare den största titel ett engelskt klubblag kan vinna. Men visst, det hade gått att prioritera annorlunda – det hade gått att rotera på ett annat sätt. Men när rotationen inte infann sig blev det likväl 0–3 mot Watford och när den väl gjorde det blev det 0–2 mot Chelsea.

Så med facit i hand hade det kanske inte spelat någon större roll.

När Liverpoolsupportrar sett sin klubb blivit omsprunget på så många plan sedan den senaste engelska ligatiteln så har det ofta hamnat om historien men väldigt sällan om nutid. De där cyklerna återkommer och tiden när Roy Hodgson basade över ett mittfält med Christian Poulsen har ersatts av något betydligt med hoppfullt.

Samma sak är det med ens fotbollskänslor – en reaktion utan eftertanke.

“Jag förlorar hellre alla derbyn och vinner ett SM-guld än tvärtom”, sa Emir Kujovic i Olof Lundhs podd.

Jag håller med honom. Men det svider likt förbannat att se sitt favoritlag förlora fotbollsmatcher. Då spelar det ingen roll om det är mot Aston Villa, Atletico Madrid eller Chelsea.