Att det är landslagsuppehållet varit lugnt, lagom och tråkigt?
Det går ju att olja på elden på olika sätt och det går att komma ut på andra sidan den brinnande ringen.
Zlatan Ibrahimovic intervjuades, dunkade ut och kastade anklagelser och fick exakt det rum i media han ville ha. En staty senare så stå han både skulpterade i Malmö och i rubrikerna på kvällstidningarnas upplagor.
Att göra sig obekväm, ta plats och kliva in där ingen annan tidigare gått har varit hans signum redan från början. Han som var den nya Yksel Osmanovski när det begav sig i Malmö runt millenieskiftet. Mycket har hänt sedan dess – nu satt han i en stilistisk mörklagd lokal i LA och tog upp ett strukturellt problem som är så mycket större än att få spelare med utländsk bakgrund representerar herrlandslaget i fotboll.
Ändå fastnade fokus (vilket är väldigt legitimt) på hans kommentarer om att Janne Andersson i hans första uttagning bara hade spelare med ”svenska” namn (vilket Ibrahimovic hade fel om, konfronterades med och ändå inte tog åt sig).
Med den bakgrunden åkte Sverige till Malta och fick se en 30-årig landslagsdebutant vinkla in 1–0 redan efter elva minuter. Två Sebastian Larsson-straffar och ett självmål senare var den ljumna medelhavsvinden ett skönt komplement till en lika skön EM-kvalseger.
Vinklarna efteråt? Marcus Danielson och Alexander Isak.
Danielson blev inte uttagen inför den förra samlingen trots att ungefär alla rapporterade samma sak och efteråt verkade det som att han blev petat från en trupp han aldrig varit delaktig i. Populistiskt eller inte – Janne Andersson motiverade huvudspelet och passningsfoten före Filip Helander och så var det ingenting mer med det.
Det gäller att ställa rätt frågor för att få sina kommentarer. Isak vill spela landslagsfotboll och han vill göra det redan från minut ett. Mot Malta fick han 20 minuter och visade även med sitt spel och kroppsspråk att han är redo för mer.
Janne berömde dig på presskonferensen, men sa också att du är en ”superavbytare”. Jag antar att det är en etikett man gärna slipper ha?
Två bekymrade bilder på förbundskaptenen och talangen, en citatrubrik: ”Jag vill inte ha den etiketten” och det går nästan att inbilla sig att det var exakt så de ville att artikeln skulle utformas redan från början.
Sverige ledde med 3–0 när Isak kom in och matchbilden var tacksam att appliceras på. ”Din tid kommer” som Håkan Hellström skränade ut – Alexander Isaks tid kommer.
Zlatan Ibrahimovic tog upp både Isaks och Muamer Tankovic namn i intervjun och passade samtidigt på att såga Marcus Berg. För en anfallare som har rekordet i flest landslagsmål är målen det viktigaste. För en förbundskapten som tagit Sverige till VM-kvartsfinal finns det andra ingredienser att ta vara på.
Hur som behövs större jämlikhet och det behövs bredare bakgrund i fotbolls-Sverige – det behövs i ledarstaber och omklädningsrum i klubblagen, i tränarutbildningarna på förbundet, i landslag och i styrelserum. Det behövs för att ta svensk fotboll framåt i en tid där de rasistiska åsikterna tagit fäste i regeringen, hos allt fler och fler och där ungdomar och människor vardagligt och systematiskt blir behandlade på andra sätt än de där med ”svenska” namn. Oavsett om det handlar om fotboll, jobbansökningar eller samhället generellt.
Om samhället misslyckas så kan väl i alla fall fotbollen gå först i ledet.