När Europa stänger ner så låser också fotbollen dörren och kastar bort nyckeln – i karantäner och väntan om att återigen få öppna upp arenor och klubbshoppar för att hitta en ekonomisk grönska. Eller så är det så här det ser ut där vid ruinernas brant.
För vart fotbollsdiskussionen än tar vid så slutar den alltid i det ekonomiska. Vad det kostar att flytta ett europamästerskap ett år fram i tiden, hur mycket klubbar och ägare förlorar på uteblivna publikintäkter. Sponsorer som kliver av och framtida bokslut som kommer bränna med röda siffror på sista raden.
Är det så här den moderna fotbollen faller? Mitt i en pandemi av ett virus som satt en hel värld i isolation.
När de allra största klubbarna blivit en del av den globala världsekonomin så kommer de såklart att påverkas när allting går åt helvete.
Eller blivit en del av den.
Den utvecklingen är knappast ny men accelerationen i den och dess positiva påverkan vid ett världsmästerskap om det vill sig väl kan likväl tippa över kanten.
Ett inställt EM är också ett EM. Men jag vet inte om ett inställt samhälle är ett samhälle.
Det går att rita upp kaosrubriker och i en smittospridning där egoismen synliggörs kan inte ens fotbollens kraft klara sig undan det som pågår utanför bubblan. När fotbollsspelare påverkas så påverkas fotbollen. Och det handlar ju om pengar.
Det är därför ett europamästerskap spelas över en hel kontinent där spelare, supportrar och förbundspersoner ska samsas i Europas koldioxidförgiftade luftrum.
Det är därför VM 2022 spelas mitt i vintern i ett land som saknar mänskliga rättigheter.
Fifa och Uefa är i synnerlig med allt det där andra och nu har de blivit så illa tvungna att agera som resten av världen – men så fort de får chansen kommer de bygga upp sitt eget ekonomiska slott utan att ägna omvärlden en tanke.
Permittering och varsel – fotbollsklubbarna där uppe på toppen kommer antagligen att klara sig när smittan planat ut. Men om supportrarna inte gjort det, om sponsorerna och TV-bolagen inte fixar det.
Om klubbarna som pratat om en europeisk superliga står ensamma och blöder. Om det här pågår längre än vad någon räknat med. Om oljeshejker, oligarker och amerikanska affärsmän inte längre kan eller vill stoppa ner sedlar i sina projekt.
Tänk om världen till slut hinner ikapp fotbollen?
Jag säger inte att jag önskar att det blir så. Men jag tror inte att fotbollen skulle gå under om den tvingades bli mindre än vad den är idag. Kan världen resa sig så kan fotbollen också. Allting börjar någonstans där man tappar balansen – det blir så när man dansar nära kanten. Det återstår att se vilken sida av branten foten nuddar först.