Måstematch redan i gruppspelet. En situation det svenska damlandslaget inte alls varit vana vid. Den här gången gjorde de faktiskt som de sagt – då blev det också en helt annan matchbild och ett helt annat Sverige som vågade och klarade av att vara aggressiva i 90 minuter. Kvartsfinalklara och gruppvinnare på en tunn målskillnad: Check.
En känning på Caroline Seger och med Schweiz-matchen i åtanke gjorde Peter Gerhardsson rockader igen. Framförallt såg Magdalena Eriksson ut som Magdalena Eriksson igen – tillsammans med ett mycket lugnare Sverige.
Ett bättre och rakare Sverige redan från början. Två lag mes bra offensiv. Ett lag bättre defensiv.
När Patricia Morais boxade ur hörnan av Jonna Andersson var det bara att tacka och ta emot Portugals svaga försvarspel och när Filippa Angeldahl rakade in 1-0 fick Sverige en välbehövlig start.
Det blev skador och avblåsningar. Det blev hackigt. Sverige samlade ihop sig varje gång för att upprätthålla den bra starten och hota Portugal där de kunde hotas – i djupledsspelet.
Om Johanna Rytting Kaneryd varit lite väl övertaggad i de inhopp hon gjort tidigare under gruppspelet var det en lugnare Häcken-spelare från start som bidrog med just det där hotet i djupet.
Bakåt var det en annan trygghet med Jonna Andersson som tog kampen mot de portugisiska omställningarna samtidigt som Fridolina Rolfös centrala position öppnade upp hela den yttre korridoren för den östgötske ytterbacken.
Den första halvleken kändes bra. Då hade Sverige fått ett bortdömt, men korrekt, offsidemål efter ytterligare en kort passningsbriljans av Kosovare Asllani. Precis som vid 1-0. Precis som vid ett antal tillfällen. Precis som den alldeles utmärkt delikata varianten till Angeldahls 2-0.
Av bara farten kom 3-0 innan de sju minuterna tilläggstid var till ända. På ytterligare en fast situation. Sverige hade gjort sin läxa. Eller nej förresten, det här kändes väldigt bra.
På tal om fasta. Det blev ett hattrick i fasta situationer när Asllani placerade in 4-0 från elva meter. En sådan straff som var prickfri.
En hörna. En frispark. En straff. Nästan samtidigt som Schweiz kvitterade till 1-1 mot Nederländerna.
En ny frispark. En ny duell och Stina Blackstenius första EM-mål bortdömt för offside. En kombination som inte direkt är bästa vänner det här mästerskapet.
Linda Sembrandt fick värdefulla minuter och kan bli en viktig pusselbit inför slutspelet. Förutsatt att Gerhardsson flyttar på någon av Eriksson eller Nathalie Björn. Inkonsekvensen i backlinje under gruppspelet talar för att hon mycket väl kan starta i kvartsfinalen.
Det blev en sådan svensk mästerskapskväll som mycket väl kan bli en vändning. Det är klart – ett Portugal som vet att allting är kört bjuder inte på ett fullständigt kvalitativt motstånd. Likväl. En svensk offensiv, aggressivitet i alla moment och en vilja att gå framåt och bättra på både målskillnad och självförtroende.
Det enda som saknades var ett Blackstenius-mål. Det var lite slarvigt i passningsspelet, oskärpa i avsluten. Det såg också ut som att det skulle bli noll. Men oavsett hur många löpmeter hon har avverkat så slutar hon aldrig springa. Det spelar ingen roll att det är andra tilläggsminuten. Hämta boll, ta emot, spelvänd och sedan rätt ner mot spelyta tre. En strålande Olivia Schough-assist och en invikning mot bortre krysset. 5-0 och en Stina igång. Tack för det.
Bäst av alla var Asllani. Hon som varit mest missnöjd, som hörts mest, som kritiserat hårdast. För kvällen med den regnbågsfärgade kaptensbindeln runt vänsterarmen. En assist, ett mål och en mängd aktioner på hög nivå. Det är dags att hon kommer igång på allvar. Det behöver både hon och Sverige.