Övertag spelmässigt, övertag statistiskt och något slags rekord i antal skapade målchanser. Spanien visade vad Spanien kan göra och Costa Rica visade att man som underdog kan spela efter sina egna resurser. Men framförallt – det kanske redan är dags att inventera vad som egentligen är en skräll.
Redan efter Nya Zeelands premiärvinst mot Norge kom skräll-epitetet. Därefter ”räddades” Australien av en straff och en uddamålsseger mot Irland och i natt var det Nigeria som överraskade med 0-0 mot Kanada. I morse stod Filippinerna upp på ett bra sätt mot favoriten Schweiz och åkte på en oerhört tvivelaktig straff.
Efter en kvart hade Costa Rica 0-0 mot Spanien och hade stått emot ett bombardemang av avslut och anfall och någonstans där började jag fundera på att det kanske inte har så mycket med skrällar att göra.
Tänk om fotbollen redan nu, i sammanhanget kort tid, växt och utvecklats snabbare än vi trott där utvecklingen sedan tidigare legat långt bak?
Det är knappast någon revolutionerande teori med tanke på att vi befinner oss i en fotbolls-revolution på damsidan.
Men det där vet ni.
Det där har ni koll på.
Spanien har haft ett minst sagt rörigt år i och med spelarnas bojkott och de dåliga förutsättningarna under landslagssamlingarna.
På tal om revolution.
Eller vafan.
Det är en rättighet och ingenting annat.
När Spanien väl fick hål på Costa Rica var det genom ett självmål och sedan rann det på och det såg ut som att det kunde sticka iväg ordentligt med Aitana Bonmatí i spetsen.
Så mycket för teorin om att lagen blivit bättre tänkte jag där och då.
Det kändes som att spanjorskorna var lite väl säkra redan från start – det var lite för omständligt och svårt där instickssjukan istället för skott indoktrinerade anfallsspelet.
Det har också redan efter en dag blivit straffarnas VM där Jennifer Hermosos straff inte lär gå till historien som den bästa. Snarare en kandidat till det motsatta.
En missad straff i en match de redan ledde och inte riskerade att förlora borde vara lugnt.
Men kroppspråket, flytet och attityden innan den kan mycket väl följa med längre in i turneringen.
Det är lättare att ligga tätt, vara disciplinerade och defensivt organiserade mot ett bra lag än att kliva upp och försöka vara offensiva.
Costa Rica är inte i VM för att prova på nya saker.
De är – precis som alla andra – här för att tävla och försöka vinna fotbollsmatcher.
Ju fler matcher på hög nivå du spelare desto bättre spelare blir du och desto mer kan du ta med dig i framtiden.
Daniela Soleras straffräddning blev det som satte ton för Costa Ricas försvarsspel och matchplan.
Om hon räddade en straff skulle ingen av hennes lagkamrater vara sämre.
Spanien skapade 46 målchanser men gjorde bara tre mål.
De siffrorna säger en del om försvarsspelet.
Men det säger också en del om Spaniens ineffektivitet.
Solera själv räddade mestadelen av det Spanien skapade.
Matchbilden var ingen skräll.
3-0 är desto mer en överraskning.
Men Costa Rica visade att ett sämre lag med en organiserad defensiv kan försvara sig i 90 minuter.
Med lite flyt inkluderat.
Om Solera inte varit Solera hade siffrorna blivit det tredubbla.
Spanien visade vad de kan göra och mot lag som öppnar upp sig mer kommer det bli ännu bättre.