Norge hade tagit sig till kvartsfinal och Norge hade gjort sju mål på fyra matcher och ändå var det en spelare som inte ens var där som tog den mesta av det norska utrymmet.
Ada Hegerberg fanns inte med i kvalet och hon fanns heller inte med i den trupp som togs ut till världsmästerskapen i Frankrike.
Under tiden vann hon ligan med Lyon två gånger, tog en cuptitel, avgjorde en av två Champions League-finalen med ett hattrick och blev den första kvinna att tilldelas Ballon d’Or.
Det är såklart inget snack om att anfallaren besitter en världslig kvalitet och det finns en bakgrund till bojkotten som hon tycker är viktigare än att spela för sitt land.
Men är hon inte med så är hon inte med.
De spelare som är med är med.
Men det är klart att plocka fram den vinkeln och fila den åt både Norges och Hegerbergs håll.
Norge hade inte tagit sig vidare till semifinal vare sig med eller utan sin superstjerne och en svag insats räcker för att det ska ta stopp.
En norsk nervositet mot ett energiskt England – det är väldigt svårt att vinna fotbollsmatcher om huvudet inte är påkopplat.
Det är också ett bevis på vad Phil Nevilles landslag vill med det här mästerskapet.
De klev ut med självförtroende, pondus och en inställning att de skulle äga den här matchen från första minut.
Det dröjde två och sedan hade de släckt Norges drömmar om ett avancemang och när de väl vevade igång maskineriet hade det gått över en timme och då var det just alldeles för sent.
Något reduceringsmål kom aldrig och när Norge inte fick någon utdelning försvann också kreativiteten och hoppet om ett mirakel.
När Caroline Graham Hansen inte fick det utrymme eller de möjligheterna hon behövde kunde ett tröttkört norskt landslag inte hitta in i den match de aldrig hittade in.
Då hjälpte ju inte direkt Lucy Bronzes jätteskott till att ge norskorna energi.
Stade Océane bjöd upp, England förde och dansade vidare genom den franska sommarnatten utan att Norge hängde med i koreografin.
Och det blev en ganska lugn, behaglig och mysig kväll med 95 minuter fotboll där resultatet var logiskt.
De norska supportertårarna sa sitt och spelarbesvikelsen att vara där men inte där i en match där allting tog slut.
Och det kommer alldeles säkerligen att pratas om hon som inte var med.