0–0 kan tala sitt tydliga språk.
Det kan också säga precis tvärtom.
Mot de regerande mästarinnorna gjorde Sverige det som behövdes för att plocka med sig en poäng och förvara den tillsammans med medaljdrömmarna.
Att det var Tyskland som skulle föra den här matchen hade nog samtliga på Rat Verlegh Stadion i Breda räknat ut redan innan Lotta Schelin rullade igång bollen. Den där två decennier långa förbannelsen skulle brytas och den skulle göra det på ett destruktivt sätt.
Sverige låg rätt och klarade av den första kvarten och försökte sig på ett par olika hörnvarianter – annars går det nog att prata om premiärnerver och stress mot ett hårt pressande Tyskland.
Både Anja Mittag och Dzsenifer Marozsan ville visa vägen framåt men mot Lisa Dahlqvist och Nilla Fischer (åtminstone efter att hon kommit in i matchen) tog det stopp och de gånger de kom igenom stod Hedvig Lindahl och såg till att Sverige inkasserade nollan i premiärmatchen.
Att Pia Sundhage hade blicken på att inte släppa in några onödiga mål var ett tillräckligt cyniskt spelsätt för att få matchen dit hon ville. Tyskland tröttnade och sjönk. Sverige kontrade men alldeles för långsamt.
Caroline Seger tappade fart, Lotta Schelin fick inga bollar i sina löpningar och Jessica Samuelsson kändes lite tillbakahållen på sin högerflank.
Å ena sidan isolerades offensiven.
Å andra sidan blev det en poäng i en EM-premiär mot världens bästa landslag.
Stina Blackstenius kom in med den energin och djupledsspelet vi förväntade oss och stod också för Sveriges bästa chans. Hon blev dragen i såväl armen som tröjan men valde att fullfölja löpningen istället för att trilla.
En självklarhet i min bok.
Ändå får hon beröm för det. Att söka en frispark har blivit normaliserat snarare än att vara ärlig. På damsidan är självklarheten fortfarande det som kommer först. Tack och lov.
En premiär är alltid en premiär. Klyschigt? Precis lika mycket som att det är sant. Sverige överlevde 90 minuter fotboll mot Tyskland men behöver ta ett kliv uppåt för att nå en kvartsfinal. På fredag väntar ett Ryssland som 2–1-besegrade Italien.
Att Ryssland är ett bra fotbollslag kan inte komma som någon överraskning. Ett landslag som gått under radarn men som likväl är i Nederländerna för att spela mästerskap. Men att ett skickligt Italien låg under med 2–0 redan efter en halvtimme är oväntat – oavsett. Det dröjde två tredjedelar av matchen innan de blåklädda kom igång och då var det redan för sent. En feltimad målvaktsutrusning gav ett reduceringsmål, kvitteringen blev bortdömt för offside och Melania Gabbiadini var rätt om fötterna när bollen dansade på mållinjen.
Sverige ställs mot ett Ryssland som är fyllt av självförtroende. Men nog ska det gå vägen ändå.
Etapp 1 är avklarad och genomförd. Kompakt, kollektivt och svenskt.
0–0 kan tala sitt tydliga språk. Jag hade tagit ett kryss innan matchen och jag kritar gladeligen ner samma siffror i resultatkolumnen nu.