Fotboll går att spela på fler än ett sätt.
Mot Ryssland blev det helt andra 90 minuter än mot Tyskland – det visar att Sverige även taktiskt kan vinna matcher. En seger som betydde mer än bara tre viktiga poäng.
Att det var Pia Sundhages kompani som skulle styra matchen matchen redan från början visade Kosovare Asllani redan efter några minuter.
Lotta Schelin fyllde på. Precis som Stina Blackstenius som tog vara på chansen på den tidigare Linköpingskollegan Fridolina Rolfös bekostnad.
Blågult fick också ordning på de fasta situationerna och Magdalena Eriksson vänsterfot är ett hot som kan bli viktigt när det drar ihop sig till utslagningsmatcherna. I samma situation visade också det svenska anfallsparet på fint samarbete. Nog för att den ryska målvakten Tatyana Shcherbak vissbedömde såväl utrusning som utboxning – men Blackstenius stångades med tre försvarare och Schelin stod på rätt plats vid rätt tillfälle och riktade pannan på ett lika rätt sätt.
Hon hade gjort det även om bollen inte nått hela vägen.
Sveriges 1–0 var förlösande om man räknar ihop beståndsdelarna. Viktigt att Schelin äntligen fick nätkänning efter ett antal mållösa matcher. Viktigt att Sverige lyckades spräcka nollan tidigt. Viktigt att de visade att de fortsatt är tunga på frisparkar om bollen levereras med fem av fem stjärnor.
Ofta är det ju så att de spelare som inte syns är de som får minst uppmärksamhet. Asllani öppnade med att ta en löpduell offensivt på högerkanten.
Så fortsatte det.
Hon var lite överallt.
Om hon inte avlossade projektiler i ryskornas överliggare så bjöd hon på precisa glidtacklingar.
Sveriges nummer nio tog ett jobb över hela planen – något som inte karaktäriserar hennes spelstil men som visar att hon är beredd att sätta grunderna för att drömmarna om medaljer ska leva vidare.
Om Blackstenius förra sommaren visade att det kanske inte är så långt mellan Vadstena och Rio så har hon på sina två matcher i Nederländerna spelat till sig tillräckligt med förtroende för att starta även mot Italien. En svagt slagen inspark, ett kvickt spelsinne och ett antal rappa steg senare hade Sverige 2–0, andrum och ytterligare självförtroende för att ta matchen i mål.
Hon är ju en sådan spelare som aldrig kliver undan och om det inte varit för en säkerhetsåtgärd så hade hon spelat klart matchen med det där bandaget runt huvudet.
Att få igång två forwards i ett EM-slutspel kan mycket väl bli de avgörande marginalerna.
Firma Schelin/Blackstenius hittade varandra fint mot Ryssland och trots att de bara fått totalt en match tillsammans i det orangea kungadömet så känns de givna tillsammans.
Mot Italien kan det lossna lite till.
Det kommer att behövas på andra sidan gruppspelet.